Frost does Bogesund!
Sol, värme, hojar, bros och en stig som bara fortsätter att slingra sig in i grönskan, vad kan man göra annat än att skratta...
Foto: Tobias



Da Gang samlade, förväntansfulla och ännu utvilade inför skogsslingret...
Foto: Richo GR1s



GD Erol kurvkarvar njutningslystet i solstänkt grönska...
Foto: Tobias





FSR Danne sveper förbi i solgasset...
Foto: Tobias





Mange aka Globen leder blurigt slingerattacken före "klungan"...
Foto: Tobias





Frostposset gruntar sig upp längs Herr Stigh med maximalt möra ben...
Foto: Tobias





Bogesundsturen är en raring
. Man tar båten ut till Waxholm, hojar lite asfalt och spenderar sen resten av dan på slingrig, småstökig och snabb stig i rolig terräng med mycket njutning. Sen hojar man lite asfalt tillbaks och stoppar upp sig med ofantliga mängder pizza och öl innan man mättnadsförnöjt och muskelmatt gungar hem mot stan på båten med en kall en i handen.

En varm sommarförmiddag möttes vi upp framför GrandHòtel och bordade förväntansfullt Waxholmsbolagets kantiga flytetyg. Snart mumsade vi dyra frukostmackor och babblade allmänt hojsnack medans vi stävade ut mot Waxholm. Bogesundsturens PR-man GD Tobias hade lockat med mycket kurvor, snabba löp, lyckoalstrande slinger och stöktok. Så förväntningarna var helt klart på topp.

Efter att vi angjort brygga och transporterats oss ut till stigstart, så började lekfesten i solstekt och perfekt ljummen grönska. Den första stigen var en slät men slingrig rackare som följer strandlinjen flera kilometer och bjuder på högfartscruising med styrbändande kurvfrenesi. Och vi lät oss gott smaka på hela menyn av gles skog, höga gräsalleèr och strandnosande små utvikningar. Det hela avslutades med en svettig pustpaus med två bikiniklädda tonårsrumpor som ögonfägnad...

När vi andats ut och dreglat klart rullade vi vidare en skvätt på asfalt och återupptog skogsnöjet på nästa stig. Här utbröt lite tekniskt mankemang när den alltmer stökiga stigen orsakade ständiga kedjehopp på GD Tobias lånade Orange MsIsle. Nog för att man kan stå ut med bara en klinga fram, 24:or och Monster T på skogsturen, men när det saknas kedjestyrare så fallerar allt det roliga till ständiga lyfta-tillbaka-kedjan stopp. Efter lite myggstressad mek-session så löste det sig någorlunda tillfredställande och gummit kunde åter äta stig.

Vi högfarts-cruisade med det gröna bluret omkring oss och efter en hel del snabba och oväntade små kurvknix, så gravitationssurfade vi lyckotjutande nerför en perfekt downhill-tiltad skogstunnel som vi önskade aldrig skulle ta slut. Men som allt gott så tar det ju alltid slut och snart så spottade denna lilla godbit ut oss på asfalten igen. Så det var bara att mjuktransportera sig fram till nästa stigkontakt några kilometer bort.

Nästa stigattack började med lite hovbearbetad och söndertrampad lerstig. Men efter lite klafs och segtramp var vi åter på den barriga och smala ytan igen. Meddelst lite stökig och teknisk klättring tog vi oss upp på en bergsrygg och rullade kvickt fram mellan träden och solfläckarna. Inom kort lutade terrängen utför igen och vi kunde med nöje hänge oss och kryssa nerför den smala lilla tarm till stig vi hade framför hjulen. Den bjöd oss på en lustiger dans och levererade våra endorfinfyllda jag tillslut djupt ner i en liten dal vid en sjöstrand.

Och nu blev det återbetalningsdax, en motsträvig klättring upp sög i sig mycket av våra sinande krafter och väl uppe bestämde vi oss för återtåg innan vi råkade träffa mannen med hammaren... Men reträtten var på intet sätt nedslående utan blev en hetsig fartfest i en grön, plan och snabbtrampad led med mycket grönblurat tunnelseende. Kombinationen av lockande trampfrenesi och matta ben ledde fram till ett lyckorus av utmattning och stigkärlek. När vi väl nådde exit och grustransporten var det bara matta smil kvar av oss.

Under asfaltsmalandet tillbaka mot Waxholm bestämde sig himlen för att hårdgråa till sig och levererade ofantliga mängder fallande vatten under den sista kilometern. Men efter lite förhandling kunde vi parkera våra hojar under tak och annektera ett bord i en lockande pizzeria. Man kan nog sammanfatta sittningen med att pizzan var god, ölen kall, servitrisen söt och vi var under av charmerande svettighet... PleasurePiggies yes we are! Oink!

Efter fåfänga försök att enlevera Fröken Pizzabärerska så staplade vi med trinda magar och runda fötter till båttransporten hem. Konstigt att öl smakar så gott när man sakta gungar mot stan med sjöutsikt, trampmatta ben, saltsvettiga anleten och kvällsljummen sommarvind i hjälmhåret...


Tobias/Erol

PS. Vi gör om det i sommar eller hur boys?! DS.




Chride fartnjuter på perfekt och slingrig stigvän.
Foto: Tobias





GD Erol och Chride kalascruisar på hårdpackad och barrbestrött underlag...
Foto: Tobias





Frostkonvojen kryssar vidare mot nya stigutmaningar...
Foto: Tobias





Globen i sitt esse, kurva, ytterbenet ner, full fart och stig i blick...
Foto: Tobias





En man (Chride), en hoj, en stig och en massa pizza som hägrar...
Foto: Tobias

 

The HelmetHair Brothers konstaterar faktum: aldrig är pizza och öl så gott som efter en rejäl skogsduvning, och med lystna gommar och blickar kunde vi bara spricka upp i utmattade leenden...
Foto: Söta servitrisen Åsa!



© Frost 2003
www.frostnet.nu