Frost Intro Buzz Porn Features Pics Hardware Brotherhood Deals Forum Links


EPISKAISM
Andreas K. hällsurfar i Hellas, Stockholm.
Foto: Tobias



Staffan E. ut ur ljuset i Forsakar, Skåne.
Foto: Tobias



Jens S. dyker nerför Ahab, Sörmlandsleden, Stockholm.
Foto: Tobias





Andreas K. speedar fram i ljuset. Hellas, Stockholm.
Foto: Tobias





Andreas K. jämnar ut hällarna på Fem Svåra, Hellas, Stockholm.
Foto: Tobias





Jens S. snönavigerar sig fram på Grödingeleden, Stockholm.
Foto: Tobias

 

Andreas K. höstspeglar sig. Hellas, Stockholm.
Foto: Tobias

 

Jens S. i balansövning alà Sörmlandsleden, Stockholm.
Foto: Tobias

 

Micke J. höstplumsar med bravur. DowJones, Hellas, Stockholm.
Foto: Tobias

 

GD Tobias brantbalanserar nerför Ahab, Sörmlandsleden, Stockholm.
Foto: Jens S.

 

GD Tobias skymtar bland solstänkta tallar. Grödingeleden, Stockholm.
Foto: Jens S.




Skogen, den ständigt inbjudande ursprungskällan, den stökigt kuperade skrattinducerande gröna oasen, den krävande och så belönande lekvännen, detta yppiga slinger- och nöjestivoli. Eller som en av oss GrandDukes kallar, det analog terräng. Det är ju därifrån vi alla kommer så att säga, det var där vi började vårat tvåhjuliga nöje. Det var här som vi fastnade för de breda däcken, svetten, hjärtslagen i öronen, de knixigia stöket, den leriga baken, utmattningen, de snabba utförslöpornas breda leenden och de med tiden allt längre turerna.

Det var där som man upptäckte lyckan av att speeda fram längs en vindlande och stökig stig en solvarm sommardag. Njutningen av att sakta mala sig fram i mjuk lerig sörja under sena höstturer. Att med rykande andedräkt och med immiga glasögon krasa fram över den första tunna frosten och snötäcket i den tidiga vinterns tystnad. Den första varma vårdagen med sin mjuka torrhet och frasande däck som äntligen med lätthet åter greppar och driver fram över stigens barriga slingor.

Det var där man fastnade för den adrenalinpumpande känslan av att klara allt mer tekniska partier och allt svårare terräng. Utmaningen i att inte behöva sätta ner fötterna när man attackerade stigens allt mer lockande hinder och allt annat elakt stök. Att sakta men säkert utveckla bättre och bättre flow, bättre och bättre känsla för hur stigen skulle tas. Och ibland tillochmed förvåna sig själv med att rulla utför något tidigare otänkbart och dessutom komma ner helskinnad, med gummit neråt.

Det var här man insåg glädjen av att upptäcka nya stigar och sakta lära sig hitta i och känna till hela sitt hemmaområde. Det var här man långsamt började knyta ihop alla de korta snuttarna till allt längre stigar och leder. Att nyfiket söka och och tillslut finna det riktigt bra, bättre, bästaste sträckorna och kombinationerna. Att tillslut få ihop riktigt långa turer med nästan bara stig och att kunna vara ute i timmar utan att rulla på samma stig två gånger.

Det var då giftet tog som starkast och de allt längre turerna började locka allt mer och mer. Sakta men säkert blev det allt mer beroendeframkallande med långa och utmanande leder i tidigare okända områden. Man drogs till att leta i kartor, friluftsområdsinfo och guideböcker efter nya och lovande stigar och vandringsleder. Ju längre, stökigare och kuperade de verkade, desto bättre.

Med suget att ägna ett flertal timmar åt seriöst och dedikerat stigarbete i okänd terräng, följde också en viss attitydjustering till det något utdragna formatets mer krävande villkor. Man lärde sig att anpassa fart och teknik till det enkla faktum att man skulle ägna sig åt någon form av enduroverksamhet under en aningens längre tidsrymd än normalt. Detta bidrog också till att göra dessa turer än mer åtråvärda eftersom man på ett helt annat sätt än annars upplevde terrängens och naturens närvaro omkring sig.

.Inte för att detta på något sätt gjorde dessa turer till någon form av stilla turistrullningar, snarare tvärtom. Vi har alltid utnyttjat varje tillfälle till lite omkörningar av vissa svårigheter och utmaningar, och dessutom emellanåt en smula dumdristiga avikelser av den ursprungliga planens trygga förutsägbarhet. Allt inkluderat mest på grund av en stark känsla av äventyr och att man har hela dagen på sig för sitt eget höga nöje. Något som mer än en gång har medfört inte så lite risktagande och hybris i svettkokade hjärnor. Men det har alltid visat sig tillslut, att dessa kanske strapatsrika improvisationer starkt bidragit till att göra turen ifråga så legendarisk.

Med tiden fick dessa så åtråvärda flertimmars-exkursioner av episka proportioner i allt mer avlägsen och krävande områden sitt enda och rätta namn. Vilket givetvis föll sig helt enkelt och naturligt, nämligen: Episka Turer! Eller anglofilt uttryckt, Epics! Dessa episka turer var och är fortfarande de bästa man kan ägna sig åt på feta däck. Och suget efter nya och oupptäckta horisonter har iallafall fört undertecknad till ett flertal förnöjsamma och Odyssevska irrfärder runt olika och oväntade områden.

Och det är därifrån på någotvis som termen Episkaism kommer. Sprunget ur en kombination av dels det stora och njutbara proportionerna, dels ur det stora nöjet att kunna smita iväg och att oansvarigt fritt hänge sig åt sitt fetdäckade nöje. Att helt och hållet kunna zona in i svetten, hjärtdunket, fartvinden, hjulsuset, stigslingret, adrenalinsurret, flämtningarna och till slut utmattningens trötta men sköna vekhet.

Och detta oavsett om turen i fråga varit en hal vattenstrapats i norsk regnskog, en dumdristig runtnavigering kring en skogsbrand, en oväntad upptäcktsfärd i ett kuperat Skåne, en bakfylle-lidande hybrisidioti i Stockholms närhet, eller bara en lyckad heldagsrullning på okänt slinger i smekande sommarvärme.

För trots all urbanlek, BMX-experiment och alla andra freerajdska nöjen och distraktioner, så är det just allt detta som gör att vi alltid längtar och återvänder till den lockande skogen igen. Vi är ju, så att säga, sprungna ur en murken trädstam...


Tobias

 

 

 




GD Tobias knixar sig ner i Hellas, Stockholm.
Foto: olle





Andreas K. och Micke J. lövfräser nerför John Bauer, Hellas, Stockholm.
Foto: Tobias





GD Tobias bokskogs-karvar i Vedema, Skåne.
Foto: Staffan E.





Jens S. droppar ur skuggorna. Grödingeleden, Stockholm.
Foto: Tobias





GD Olle, Staffan E. och Dag X i stillsamt skogsprat. Attila, Hellas, Stockholm.
Foto: Tobias

 


GD Tobias plaskar sig fram i Norsk REGNskog. Nordmarka, Norge.
Foto: Tobias

 

Staffan E. bryter sig upp på John Bauer. Hellas, Stockholm.
Foto: Tobias

 

Staffan E. rullar i lummig bokskogssal. Forsakar, Skåne.
Foto: Tobias

 

GD Tobias i regnstrapats. Kullen, Skåne.
Foto: Staffan E.

 

Staffan E. närmar sig brant utmaning. Forsakar, Skåne.
Foto: Tobias


GD Olle i snöfrasigt motljus. Hammarbybacken, Stockholm.
Foto: Tobias



© Frost 2002
www.frostnet.nu