A camera day out!
Victor da lensman rullar med på "kameraplattformen" för att fånga de så värdefulla sekunderna...
Foto: Tobias



Robin W laddar ut över kanten i Tanto...
Foto: Tobias




Med fint blänk i vevarmen flyger Simster i solgasset...
Foto: Tobias





Chride med krånglande knä tar för sig av parken...
Foto: Tobias





Med solen i kameran går Simster in för landning...
Foto: Tobias





Full fart på den höjden lovar gott....
Foto: Tobias





Man kan nog säga att Simster svävar på i ljuset...
Foto: Tobias

 


Onehanded nofoter sitter fint på Robins repertoar...
Foto: Tobias





Man kan inte ta tweaken ur gamla bmxare....
Foto: Tobias




Nervös fotograf står i mitten och ängslas...
Foto: Tobias



Chride låter sig väl smaka av droppen...
Foto: Tobias





Simster på den stora linjen under bron...
Foto: Tobias





Med lite fart fixar John rubbet....
Foto: Tobias





Med bestämdhet sätts det droppet....
Foto: Tobias




Fritt fall med stil av Robin...
Foto: Tobias






Simster tar ett bestämt tag på klippan...
Foto: Tobias





Simster på väg mot tunneln i stilfullt sväv...
Foto: Tobias





Andra gången funkar fint den med för Simster...
Foto: Tobias




Hela crewn vill verkligen se resulatat på en gång...
Foto: Tobias





Spåren efter Robins kedjestyrare på platån i trappan efter urbottningen...
Foto: Tobias





Gareth tar bestämt tag på ett litet klippdropp...
Foto: Tobias







Att skjuta video är ett helt annat tilltag än man först tror, garanterat
. Visst, man kan nog plocka farsans vidoekamera och rulla ut med polarna och börja filma, och visst blir det nåt av det också, men inte det man tror. Att rådda ihop en bra grupp åkare och spotskunniga för att få lite bra material på band är ett projekt utan like. Något som kräver en massa planering, tid, kunnade, utrustning och angagemang av alla inblandade. Och gissa om det tar tid att rulla från spot till spot, att skjuta samma ställe ur ett antal vinklar, att få åkarna att orka köra om och om och om igen, att få väder och ljus att sammarbeta, och att tillslut fånga alla dessa stordåd och dumheter med videokameran. Det är onekligen ett mindre under att det fastnar nåt på band överhuvudtaget, och gissa hur många sekunder en heldags arbete blir när det är ihopklippt...

Vi rullade ut en solig lördag med filmcrewn från MTBFreerider för att fånga lite avancerad stockholmsk friåkning på band. Som dagens huvudåkare i fokus var Simster och Robin W angagerade och efter sedvanlig försening och väntan på att alla skulle dyka upp kunde vi tillslut dra iväg till det första stället för dagen. Uppe i Tantos backar hoppades det loss och det loggades rejält med flygtid, feta tweaks och jordskakande landningar. Det satsades friskt och landades oväntat långt ner i sluttningen och det testades ett gäng kameravinklar innan vi tillslut kunde anse spot och åkare uttömda för stunden. Så då var det bara att rulla vidare mot nästa spot på listan...

Att plåta vid såna här tillfällen är väldigt tacksamt eftersom man har ett så stort urval av tillfällen att fånga stora saker på bild. Men samtidigt så är det lite frustrerande också för man har bara två åkare som man fotar så det kan bli lite repetetiva bilder ibland. Men det är sånt man får vänja sig vid och det gör man gärna efter att ha fått så mycket bra hundradelar på minneskortet. Att få se så bra åkning framför kameran gör att man med nöje kan fylla megapixlarna med hur mycket upprepnigar som helst utan att tröttna. Det handlar mest om att hinna med alla gånger de sveper förbi i mach 1.

På väg till nästa spot hoppades det loss en stund på ett litet gräshopp nere i Tanto och här blev det en lekfull liten luftfrenesi som bjöd på oväntade och snygga tweakningar av alla de slag. Så när vi imponerat klart och slutat glo på alla solande frökenbakar så kunde vi tillslut rulla vidare. Efter en mindre glass- och drickatankning så landade vi vid en gammal favoritspot under Västerbrons fäste. Ett stenlagt dropp med fint sluttande landning har både sina för- och nackdelar, med det fina uthoppet och landningen som plus och det ganska mörka ljuset och att det är lite svårt att få det att se så stort som det egentligen är på bild, som minus.

Nåja, här droppades det med entusiasm och en del fina vinklar fångades allt innan alla ansåg att det var dags att dra vidare. Efter en liten folkmassekryssning på Västerbron så nådde vi ett fint klippdropp vid Västerbroplan och nog fångades det några fina bilder här också. Nästa spot visade med tydlighet vikten att vara några stycken vid såna här tillfällen. En ganska stor trappdubbel vid Thorildsplans T-banestation lockade med sin längd och det faktum att man hoppade ner mot en tunnelöppning som leder in till spärrhallen. Det var totalt fem positioner som måste täckas för att hindra folk från att kliva in på "scenen" när de kom flygandes ner mot landningen. Efter en stunds råddande och skrikande fram och tillbaka så fick vi de viktiga ögonblicken fångade utan några obehagliga överaskningar.

Men vi kom fram till att ett par små walkitalkies skulle göra allt sånt här mycket lättare och säkrare för alla inblandade. Man måste betänka att det är en hel del rejäla riskmoment på gång vid såna här aktiviteter och då inte bara för de åkare som sätter sina nackar på spel. Man vill inte gärna tänka på vad som händer om ett barn eller nån annan ouppmärksam person knallar ut framför nån som faller nerför en trappdubbel i i högfart. Så det är bara att aceptera att det tar en stund att få ihop det hela på ett någorlunda säkert sätt.

Så vi rullade nöjda vidare och tog en välbehövd paus i rålis innan vi gav oss vidare upp till S:t Göran där ett byggstaket tyvärr sabbade den tilltänkta spoten totalt. Lite molokna rullade vi vidare upp framför sjukhuset och hittade av en slump en liten dubbeltrappa ner i T-baneuppgången. Dessutom var den kryddad med ett ganska lågt tak som gjorde oss rätt tveksamma om det var värt att chansa på ett försök. Simster och Robin resonerade en stund och testade att ta fart innan de bestämde sig för ett försök. Man kan lätt säga att håret reste sig på huvudet när Simster hoppade ner med bara centimetrar mellan hjälm och tak, men det gick gallant i alla fall. Robin hade inte samma tur och skrotade rätt fint men utan några större skador än ett något misshandlat bakhjul.

Medans Robins bakhjul fick lite terapi och det filmades en del wheelies nerför en ramp till T-banan mörknade himlen och vi kände plötsligt en viss stress med att hitta nästa spot att logga stunt på. Vi hittade godis precis runt kröken i ett fint litet takgap, från ett slätt tak med en liten kant över ett ca 2.5 brett gap och sen över en betongmur innan plattlandning på asfalt. Det var helt klart Robins chans att få revanch efter trappfadäsen och han satte det med säker bravur två gånger på raken, innan personalen på psykakuten bredvid körde bort oss från taket och kallade på securitasvakterna.

De engelskspråkiga i filmcrewn häpnade över det faktum att vakterna bara kom bortlufsandes och försäkrade sig om att vi lämnat taket, ingen bortkörning från området och inga otrevligheter alls. De försäkrade att hemma hos dem skulle vi blivit bortkörda pronto och antagligen hotade med polis eller stryk, så man får väl vara tacksam över den "stenhårda" vaktstyrkan på S:t Göran...

Efter lite häng och smådroppande från en mindre klippa så började vi röra oss mot Kronobergsparken där ett ganska stort 2.5 meters klippdropp vid namn MangeBangeDroppet hägrade. Tyvärr så började de mörka skyarna att hälla vatten på oss så det blev lite hets och pessemism om att det var slutkört för dan. Men när vi väl kom fram så struntade Simster i halt och vått gräs och satte droppet två gånger med en smoth och tyst landning varje gång. Under våta droppars strilande så sattes det antal olika linjer från olika höjder och alla inblandade lekte förnöjt loss i vätan. Vi med kameror sprang mest omkring och försökte hinna med och plåta eller få undan kameran från regnet när vi inte hann med...

Och där tog dagen slut, snart började regnet och de mörka molnen att lätta men det var helt klart slutlekt för tillfället, klockan visade på rätt sent och vi märkte att orken helt klart var på upphällningen för alla inblandade. Så vi tackade varann för ett bra teamwork och bestämde att vi ska rådda ihop en ny tur rätt snart med fler åkare och spots inblandade. Och vi lovade oss att den dagen kommer att rocka lika hårt som denna och leverera ännu mera sekunder bandat friåkningsövermod...

Tobias




Simster vill inte vara sämre han och tar fram storstilen...
Foto: Tobias





Man kan nog saga att Robin har en rätt karaktäristisk tweak...
Foto: Tobias





John vill också vara med och leka i linsen...
Foto: Tobias





Robin huckar och duckar vidare...
Foto: Tobias





Simster vill inte vara sämre utan laddar glatt...
Foto: Tobias





"Nu ska du plåta!" Robin pekar ut ögonblicket...
Foto: Tobias





Gareth lånar loss Bullit till flygfärder...
Foto: Tobias

 

En rote sthlmsk freeride planar ut...
Foto: Tobias



? sätter ännu en smoth landning i tysthet...
Foto: Tobias




Kan ingen säga till att man ska ha båda händerna på styret...
Foto: Tobias





John kliver ut över kanten på allvar....
Foto: Tobias





Robin på den stora linjen med lite fint vrid...
Foto: Tobias




Simster tar nytt tag på den stora linjen...
Foto: Tobias




Simster huckar som få....
Foto: Tobias





"Nu har jag gjort det här fem gånger, så nu får du sätta det!" Robin visar vem som bestämmer...
Foto: Tobias





Med den Robinska posen hänger han där snyggt...
Foto: Tobias





Robin på rätt plats i trappan på väg mot tunneln...
Foto: Tobias




Lågt i tak och trångt är inget som oroar Simster...
Foto: Tobias





robin tar revanch på ett oskyldigt litet takgap...
Foto: Tobias





Simster sätter MangeBangeDroppet med bravur...
Foto: Tobias

 

Simster och Robin på väg mot nya (fall)höjder...
Foto: Tobias



© Frost 2003
www.frostnet.nu