| |
Detta
är förra sommarens hotrod nr ett. BoBbYs "Cannondale Raven Special".
Omlackad i badassblack, och med 24:or och Shimanos XT skivbromsar,
var det en syn som fick många att haja till och stanna upp. Vart
den än rullade eller ställdes upp var den alltid inom kort omringad
av nyfikna och frågvisa betraktare. Det är sällan en hoj är en sådan
uppmärksamhets magnet som denna.
Ursprungligen levererades den som ett ramkit med Leftygaffel. Fåfänga
försök att få loss en Team-ram i svart med polerad sving, hade bara
resulterat i ett flertal resultatslösa fax och telefonsamtal till
huvudkontoret för Cannondale Europe i Holland. Under en period verkade
det till och med som om det inte ens gick att köpa loss enbart en
ramsats, något som onekligen verkade en smula konstigt. Den enda
ram de efter all kommunikation kunde tänka sig att sälja, visade
sig vara en med kolfibern synlig under blåskimrande klarlack, och
med en sidblå baksving, en finish som den nye ägaren inte på något
sätt tänkte behålla.
Grundideén var att slipa bort all klarlack på framramen, för att
få fram den råa kolfibern i svart att klarlacka. Baksvingen skulle
strippas ner till den rena aluminiumen, och sedan poleras till högglans.
Medans det på baksvingen gick problemfritt att få den fri från färg,
visade det sig tyvärr betydligt svårare att få bort den blåtonade
klarlacken på framramen. Det var väldigt tidskrävande att slipa
ner den för hand, och med maskin blev resultatet alldeles för ojämnt
och svårkontrollerbart. Så efter en tids fåfänga försök att få till
finishen beslutades det att en omlackering i den klassiska färgen
badassblack. Något som visade sig fungera alldeles utmärkt, och
looken blev helt perfekt med den dekalsats som hade införskaffats
för ändamålet.
Tänkt som en lätt och hanterbar freeride hoj, med effektiv och lagom
lång bakfjädring utvecklades den snabbt till allt mer hardcore busmaskin.
Redan på ett tidigt stadium stod det klart att den skulle bestyckas
med ett par 24 tums Halohjul från brittiska Identeti, med ett 3.0
tums däck fram och ett 2.6 bak. Att skivbromsar var det enda som
det fanns fästen för, gjorde valet av bromsar lätt. I början planerades
det för att det skulle användas Hope XC4, men för att passa bättre
till den helsvarta uppenbarelsen byttes dessa ut mot ett par Shimano
XT skivbromsar. Drivlina och växelreglage utgjordes av XTR, med
ett par av Coda producerade MagicMotorcycle vevar. Dessa avancerat
frästa och extremt bearbetade aluminiumdyrgripar, roterar på en
fet aluaxel, och är bland det styvaste och lättaste vevpartier som
finns. Tyvärr också bland de dyraste och mest sällsynta. Vidare
utrustades den med ett par svarta Easton flattie pedaler och deras
nysläppta sadelstolpe som passande nog också var i kolfiber. Styrpaketet
bestod av Cannondales egen lilla Leftystyrstam och ett brett, starkt
och väldigt svart Syncros DH styre. Till sist sadeln, den bizarra
och så sällan skådade utanför cykelbutikernas glasmontrar, Flite
Carbon. Denna spartanska lilla sadel består av två böjda titanrör
och en tunn hinna av klarlackad och sadelformad kolfiber. Och konstigt
nog har den, bland de få som använt den en längre tid, rykte om
sig att faktiskt vara riktigt bekväm.
Att testköra detta märkliga lilla projekt visade sig mycket roligare
än vad man först kunde tro. De små och feta DH-hjulen fick en lätt
att tro att den skulle vara tung och trögtrampad, men ack så man
kunde missta sig. Hojen var accelerationsnabb och lättdriven, kvick,
och kändes mest som en stor BMX med fjädring. Som gjord för att
busa omkring bland trappor, kanter och andra skarpa ytor i betongen.
Den lockade en att glatt satsa utför allehanda hopp och kändes som
en liten droppmaskin med inbyggt övermod. Undertecknad har sett
ägaren vid ett flertal tillfällen ägna sig åt de mest hårresande
branta "downtrails", och i största allmänhet utnyttja den till sitt
maximum utan att den uppvisade några som helst svagheter. Varje
gång man provkörde den spred sig snabbt ett stort brett leende och
man kände sig som om man skulle kunna hålla på i timmar med att
basha trappor, droppa murar och dyka nerför branta hällar. Man kom
nästan på sig själv med att göra högljudda motorcykelljud när man
hade som roligast. Med andra ord en riktig liten båge med hård cred!
Tyvärr finns den inte ihopbyggd längre. Då ett av dämparfästena
i magnesium sprack, blev ramen skickad tillbaka till Holland för
att ersättas på garantin, och det dröjde lite för länge för ägaren
innan det hela var klart. Så i vår ska den byggas ihop som en likadan
replika av sin nya ägare, men med den lilla förändringen att den
ska få ett nytt slags baknav monterat, ett Rohloff nav med 14 växlar
internt. Det ska bli ett mycket intressant bygge att följa och förhoppningsvis
testa, och vi får hoppas att ni får läsa och se fler bilder av den
vid ett senare tillfälle.
/Tobias
|
|
|
